I höstas bestämde vi oss för att om det inte rådde någon, av SMHI, utfärdad vädervarning så skulle vi inte använda bilen. Vi skulle cykla.

Med tre barn, dagislämningar och matkassar på styret infann sig ganska snart en känsla av att våra cyklar, en sportig mountainbike samt en hybrid, kanske inte riktigt var vad vi behövde. Jakten på de perfekta cyklarna började. Det bör tilläggas att min man är en riktig cykelfantast. Han kan ägna timmar åt att födjupa sig i detaljer som de flesta sannolikt varken förstår eller bryr sig om. Det var så vi i familjen inledde vår Pilenhistoria.

Efter många timmars tankemöda kommer min man hem med en 9 vxl Pilen Superlyx (till sig själv ska sägas). “- Den enda rostfria cykeln, tillverkad i Sverige av några själsfränder i Målilla, Småland. En riktig järnhäst!” Nåja. Jag trampade vidare på min hybrid fast övertygad om att jag i alla fall var snabbare. Några månader senare var facit ett ansenligt antal pajjade matpåsar, två punkor, en sådan där pinsam (nästan stillestående) vurpa med barn i barnstolen. Övertygad av verkligheten sålde jag hybriden och beställde en Pilen Superlyx.

När cykeln väl landat insåg jag att jag nästan glömt att man kan cykla bekvämt; Ballongdäck och fjädrande sadel ska inte underskattas! Det är lite som att köra en ny bil när man är van vid sitt gamla vrak. Ljus som funkar, trots att man inte köpt extra batterier. Inget missljud från kedjan. Stänkskärmar som faktiskt gör att man inte blir prickig på varken mage eller rygg. Alla är bra saker som jag verkligen gillar med min Pilen, men det bästa är stabiliteten och sikten! När jag cyklar runt så kan jag inte annat än hissna över tanken att jag också hängt som en apa över styret med barn där bak, kassar på styret och risig batteribelysning. Det är ju livsfarligt!

Så tack för att ni skruvat ihop en cykel till mig som är så lätt att tycka om att den inte blir stående utan cyklad på!

Pernilla
Stockholm